Ja det känns märkligt att samma dag som jag bloggar om Engla för första gången så ska gåtan lösas. På det mest fruktansvärda sättet. Jag hade en så stark känsla att hon skulle hittas levande, men det var väl bara hoppet. Jag har alltid och kommer alltid att vara emot dödsstraff, men om någon 42-årig idiot mördade min 10-åriga dotter så skulle jag verkligen inte vilja ha honom i livet. Jag vill knappt tänka på rädslan Engla måste ha känt, smärtan och lidandet. Fy FAN! Ett barn!

Den sista bilden på henne i livet, cyklandes, kommer jag nog alltid att minnas. Att allt kan gå så fel, pågrund av en sjuk människa.