Lördagen den 23 januari 2010

Jag läste ut "Dödgrävarens dotter" av Joyce Carol Oates i torsdags. Den handlar om Rebecca som med sin tyskjudiska familj växer upp i USA under andra världskriget, med fördomar och utanförskap som vardag. Efter en stor familjetragedi gifter hon sig emd en självisk och misshandlande man, får barn och flyr efter år av lidande. Hon byter identitet och verkar glömma vem hon egentligen brukade vara.

Jag har länge varit nyfiken på Joyce Carol Oates och nu har jag verkligen fått mersmak. Den här boken var  jättebra. Mycket dramatik, tårar och chocker. Jag tycker om böcker där man inte alltid tycker att huvudpersonen agerar särskilt "normalt". Där man inte alltid står på huvudpersonens sida. Men så får man ju veta allt om huvudpersonens bakgrund så samtidigt förstår man ju att personen agerar märkligt i vissa situationer.

Boken bygger på Joyce Carol Oates farmors liv, men mycket är påhittat också. Man blir självklart genast nyfiken på vad som verkligen har hänt och vad som är fantasi för historien är verkligen...köttig, om man kan säga så.