Orättvist

Söndagen den 15 april 2007


LHC förlorade igår. Fan också. Det var ju vi som skulle ha de där guldhjälmarna ju! Men silver är väl inte så pjåkigt, det vet jag ju. Besvikelsen blir nog mindre snart, när man inser hur stort det faktiskt är med silver!

 

Vädret är så vackert så man bara inte kan sluta le! Har suttit och solat nu på förmiddagen, så otroligt underbart!

 

Igår var jag och såg på "Brännvin och Fågelholkar". En buskis med Stefan och Krister...fast utan Krister då, han har ju slutat. Han har däremot regisserat den. Roligast var väl Jojje, som spelar Dag-Otto. Hela föreställningen var riktigt rolig faktiskt. Jag har inte tyckt deras senaste buskisar har varit så jättekul, mest på grund av att Krister inte är med längre, men den här gick hem!

 

Och idag får man träffa älsklingen. Kan knappt bärga mig! Jag älskar våra myskvällar!



 

Jag har väldigt orättvisa chefer! Vi är fem i personalen, medan cheferna är fyra stycken bestående av ett par föräldrar och deras två vuxna barn. Den äldste i personalen får två raster på eftermiddagen, en kvart vardera. Den näst äldste får en kvarts rast. Vi tre yngsta får en rast på tio minuter. Cheferna hade pratat med de två andra unga om att om de rastar i mer än tio minuter så dras det av från lönen. Det är helt sjukt...


Och en gång sa den äldste i personalen, som tar två raster, om jag också ville ha en andra rast. Det tackade jag självklart ja till men när jag hade gått hade hon tydligen fått en utskällning av cheferna. De unga får inte ta två raster. Sedan hade de hämtat mig från rasten och sagt att rasten är över. Då förstod jag inte att det hade blivit bråk men det fick jag reda på häromdagen, när vi i personalen pratade om hur orättvist det var.


Vad har vi rätt till då? Jo, på en arbetsdag på åtta timmar har vi rätt till en rast på tjugo minuter på förmiddagen och en lika lång rast på eftermiddagen. Det händer ju att vi arbetar ännu längre, 10-20, och då har vi rätt till ännu längre raster. Inte för att jag vill bråka om raster hit och dit, det är orättvisan som irriterar mig. Vi bara måste ta upp det med cheferna, men det är inte lätt att kritisera dem utan att det blir ren kalabalik och bråk hit och dit...


Hur långa raster tar förresten cheferna? Ja, de kan vara borta i en halvtimme ibland, alla på samma gång! De säger att de har möte men vem fan försöker de lura? Det fattar väl vi med att de sitter, den lilla familjen, och fikar tillsammans. Nä, familjeföretag verkar inte vara en bra idé. Det har jag fått se nu.




Veckans bok: "Om jag kunde drömma" av Stephanie Meyer



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback