Sjuk
Jaha, sjukan har kommit över mig. Förra veckan hade jag ont i halsen och kände mig allmänt hängig, så då stannade jag hemma från praktiken några dagar. Över helgen kändes allt bra igen så då blev jag glad att jag inte blev förkyld eller nåt! Men tror ni inte förkylningen kom idag? Och halsen sprängs på morgnarna för den gör så ont...Usch!
Gick till jobbet idag, fastän jag inte mådde så bra. Men om det inte har blivit bättre imorgon så stannar jag hemma. Det är inget kul att möta en massa kunder när man är helt igentäppt och hostig och allt.
Men under helgen, när jag var frisk, hade jag det väldigt bra. På lördagen byggde jag och pappa alla poolväggar. Så nu är dom uppe. Men det är ändå mycket jobb kvar. Bottnen ska göras i ordning och allt...Men det var riktigt kul att bygga i lördags!
Och i söndags hade jag och älsklingen vår lilla picknick. Det är så vackert i Hulta, det var så himla mysigt! Sen åkte vi hem till hans föräldrar och hälsade på lite och efter det åkte vi hem till mig. Riktigt mysigt var det! Och fint väder och allt...det kunde inte ha blivit bättre! Du och jag!
Just det, så jag inte glömmer. Lisa frågade i en kommentar om min pojkvän bor i Linköping, och det gör han! Så det är skönt att vi inte behöver ha distansförhållande! Tycker du ska skaffa blogg, Lisa! Så jag får kommentera lite, hihi. Och alla andra som läser detta: skaffa blogg! Det är redigt roligt!
En bajsdag
Fredagen den 11 maj 2007
BisexuellaLisa efterfrågar, i en kommentar till mitt förra inlägg, min och min kära pojkväns lilla historia. Och det är ju en historia jag gärna berättar, den gör mig så glad! Så jag hoppas jag får det för honom! Men det tror jag nog...
Jo. När jag var runt sex-sju år träffade jag honom för första gången. Hans storebror och min storasyster blev nämligen ihop så då träffades ju vi familjer ibland. Redan då tyckte jag om Honom men jag för liten för att kunna kalla det kärlek eller något sådant. Men något var det!
Efter att våra syskon varit ihop i typ fyra år eller något så tog det slut så då träffades ju Han och jag inte särskilt mycket heller. Kanske såg varandra då och då men träffades gjorde vi ju inte direkt. Men det kunde ändå hända att jag började tänka på Honom och så...
Men så förra sommaren så kunde jag bara inte sluta tänka på Honom! Det gick inte! I och med att Hans bror, med sin lilla familj, var här och hälsade på i somras så försökte jag luska ut om Han bodde kvar i Linköping eller hur det var. Men jag hörde bara något om Malmö och om Linköping så då blev jag osäker på vart det var Han egentligen bodde nu. Det var då jag sökte på eniro bara för att se vart Han bodde och det var då jag såg Hans mobilnummer där.
Så ja, den personen som jag inte vågade skicka sms till (finns ett inlägg om det i september här på bloggen) är den personen som jag är ihop med idag. För jag vågade faktiskt skicka ett sms tillslut! Vi sms:ade i typ en och en halv månad, gick på bio och jag blev bjuden på middag hemma hos honom. Efter att vi träffats några gånger blev vi ihop och nästa söndag har vi varit ihop i ett halvår!
Shit, nu när jag läser igenom så är det ju riktigt romantiskt! Blir varm i hela kroppen när jag tänker på det. Det är för bra för att vara sant. Jag vågade inte tro att det skulle bli så här bra när jag precis hade skickat det där sms:et. Inte trodde jag att han skulle tycka om mig tillbaka! Åh, vad du är underbar, älskling!
Och tack Karin och BisexuellaLisa för att ni tror att jag skulle kunna skriva en bok! Det ger mig självförtroende, och det kanske är det som behövs för att jag ska kunna bli klar med en bok någon dag. Så tack för era fina ord! (Kommentarer till mitt förra inlägg är det jag pratar om nu).
Idag var det en speciell dag på jobbet. När jag och min kära kollega anlände till Bokhandeln så stank det skit! Det var stopp i avloppet. Men det luktade bara där ute på lagret och i fikarummet, inte ute i butiken som tur var. Så i väntan på att klockan skulle bli 10.00 så vi kunde gå ut i butiken och öppna, så satt vi där och höll på att spy över stanken. Fy fan.
Men sedan när vi var och jobbade i butiken märkte vi ju ingenting. Vi bara hörde att de höll på med någon slambil och grejor där ute. Och på lunchen var lukten borta, så vi tänkte väl det hade ordnat sig.
Men så på eftermiddagen kom en ny våg med stank, och denna gång kände vi det ute i butiken också. De ringde tydligen från andra affärer till vakten och undrade vad det var som luktade så det var verkligen hemskt. Jag höll på att skratta ihjäl mig, och det var jobbigt för jag hade en kund just när min fnitterattack kom.
Sedan kom en av mina chefer ut i butiken. Hon hade då suttit ute på kontoret i denna lukt hela dagen och andats in alla bajsångor, så när hon kom ut var hon nästan hög på lukten. Hon fick bara skrattattack efter skrattattack. Hon skulle prata i telefon, men skrattade bara. Och så skulle en av de där slamkillarna prata allvar med henne, för de hade inte hittat felet så de skulle prata om vad de skulle göra åt det, men hon stod bara och skrattade.
Vi andra har också varit väldigt skrattiga och flummiga idag. Undrar om man kan bli hög på bajslukt? Det verkar så...
En mycket speciell dag. Den avslutades med en bra kommentar från min kollega. "Jag vill bara hem och ta helg så att jag kommer bort från den här skiten...bokstavligt talat!"
Veckans godaste: Marabou mjölkchoklad
Kan inte skriva
Min stora dröm är att skriva en bok en dag men det går inte. Jag får någon idé, börjar skriva men så tröttnar jag efter knappt ett kapitel. Antingen för att jag tycker att jag skriver för dåligt, att jag får en ny idé eller för att den förra idén var så dålig. Hur fan skriver man en bok som man inte tröttnar på under skrivandet? Många författare säger att deras idéer kommer till dem i drömmar, och så blir boken en dundersuccé när den kommit ut...men jag drömmer bara störda drömmar! Ingen av mina drömmar kan bli en bok, allra minst en bra bok!
Jaja, det är väl bara att fortsätta vänta på att den perfekta bokidén ska komma till mig. När det är fint väder ska jag börja ta promenader. Då tänker man ju mycket, då kanske jag får någon bra idé...men å andra sidan kan jag ju inte tvinga fram idéer, det är ju då det blir så dåligt. Idéerna måste komma till mig. Fan. Jaja, vi får se om det löser sig.
Nästa vecka ska vi börja bygga poolväggarna! Shit! Vi hoppas att hela alltihop är klart till midsommar men pappa tror det är flera ljusår kvar tills vi är klara...vad han nu menar med det. Han tycker jag och mamma är alldeles för optimistiska. Men sedan, efter att poolen är klar, har vi plattor att lägga runt poolen och trädgården måste ju återställas efter att ha blivit uppgrävd och allt...och så ska vi bygga en dusch och ett soldäck. Så helt klart är det ju inte än på ett tag.
Veckans film: "Forrest Gump"
Bokmal
Om ni undrar varför jag inte skriver så ofta så är det för att jag har fastnat i böcker på sistone. Ja, jag har kunnat gå vidare efter vampyrboken, det är fantastiskt!
I början av mitt sökande efter en bok som kunde läsas efter vampyrboken försökte jag med hemska mord av Christina Falkenland ("Trasdockan"), men jag fastnade inte. Sedan försökte jag med ännu fler mord av Agatha Christie ("Ett mord annonseras") och det gick lite bättre men jag kom ändå bara några kapitel fram.
Sedan släppte Camilla Läckberg sin femte bok. Jag har inte läst något av henne och frågade en kollega om hennes böcker var bra. Hon rekommenderade verkligen Läckbergs böcker så jag köpte hennes första, "Isprinsessan". Fan vad bra den var! Skitspännande och oförutsägbar. Den läste jag ut på bara några dagar och nu har jag beställt två av Läckbergs böcker som kommer precis efter "Isprinsessan".
I måndags hjälpte jag min yngsta storasyster, hennes kille och deras lille son att flytta till en ny lägenhet. Det blev riktigt fint, och sonen är ju bara för charmig. Men det var jobbigt för min andra syster, som precis gjort slut med sin pojkvän. De två skulle nämligen också flytta, men så tog det slut så nu ska de flytta isär istället. Hon var väldigt ledsen, stackaren.
Men jag har en känsla av att de fortfarande har känslor för varandra. När jag går igenom, i huvudet, allt hon har berättat så känns det faktiskt som de ger upp lite för lätt. Alla har ju svackor i sina förhållanden och ställer sig frågan om man verkligen vill leva med den här personen. Då får man ju ompröva känslorna och fråga sig vad det är som gör att man vill vara med den personen, och då brukar det väl lösa sig, för många. Men min syster och hennes kille är mer sådana som flyr vid sådana svackor. Men de skulle prata med varandra om hur de ska göra, om de ska gå i någon rådgivning och så... Jag håller förstås tummarna för att de försöker börja om tillsammans igen, men om de är olyckliga tillsammans så är det ju inte bra alls!
Veckans författare: Camilla Läckberg
