Ensam med saknaden

Fredagen den 26 oktober 2007

Jaha, nu har jag läst ut Vampyrbokens ("Om jag kunde drömma") uppföljare "När jag hör din röst". Ännu en bok om vampyrer och varulvar och jag är återigen frälst. Fan vilka bra böcker. Förstår inte vad som är så spännande och romantiskt med vampyrer och varulvar men så är det i alla fall. Och i slutet satt jag bara och gapskrattade åt en scen. Verkligen garvade för mig själv, för replikerna är klockrena ibland.

Så nu är jag inspirerad. Vampyrer alltså. Det skulle man skriva om. Planerar en egen liten vampyrbok men vill absolut inte att det ska bli en kopia av Vampyrboken så jag tar det lilla lugna så länge. Nu får jag vänta på att den tredje boken i serien ska komma på svenska...lär väl dröja något år tyvärr.





Rubriken säger att det är fredag men för en minut sedan blev det lördag. Sitter ensam i midnatten i mörkret och surfar runt på nätet, facebookar och bloggar. Har inget annat att göra. Hör hur föräldrarna snarkar. Känner mig lite ensam, det är lätt att göra det när man är den enda vakna här på vischan.

För ovanlighetens skull ska jag på fest imorgon. Personalfest alltså. Det är inte ofta jag partajar. Ibland saknar jag det, ibland inte. Istället brukar jag sitta här hemma och muttra för mig själv och sakna alla jag älskar. Systrarna, vännerna och pojkvännen. Ibland kan det kännas som om alla är tusen miljarder mil ifrån mig, det är alltid någon man saknar.
Att sakna systrarna har jag vant mig vid. De har flyttat hemifrån för länge sedan. Visst suger det att vara den enda kvar men vad ska man göra?
Att sakna vännerna gör ont. Efter studenten tog sig folk ut från Linköping. Det är Karre och jag kvar, plus tvillingarna. Känns bra att jag har några kvar i alla fall! Om jag bara vore bättre på att träffa dom!
Att sakna pojkvännen gör självklart också ont men vi träffas åtminstone varje vecka. Med den vetskapen, att man snart träffar honom, kan man ta saknaden. Men dröjer det mer än en vecka, då smärtar det rejält.

Så Ensam med saknaden fick rubriken bli.

Nu ska jag nog gå och lägga mig men lär inte somna förrän om några timmar. Får väl börja på en ny bok...




Veckans Scrubsrepliker:


Turk: Sir, I promise you, if you offer her the job again she'll say yes. And I'll do anything, I'll pick up extra shifts, I'll volunteer - I'll volunteer at the clinic; Whatever you want!
Dr Kelso: Ahh! I want you to kill the giant bat that's been living in my attic!
Turk: You keep Enid in the attic?


~ ~ ~


Carla: Well?
Dr Cox: I'm sorry, would you please repeat the question?
Carla: Are you just gonna roll over like that?
Jordan: That's weird, I asked him the same thing last night.
Carla: Where's the outrage? The anger? The hate?
Jordan: Again, last night!
Carla: You've gone soft.
Jordan: [Gasps] Okay, now it's getting spooky.


~ ~ ~


JD: Dr. Cox...
Dr Cox: Newbie, if the next two words out of your mouth aren't 'See ya' then the third word will be 'Oh my god. My crotch. You've punched me in my crotch.'.
JD: See ya.


Och fler finns det...

Resultat

Torsdagen den 25 oktober 2007


Nu är jag inne i en ledig period igen, jobbar inte förrän på tisdag tror jag. Det är visserligen skönt med ledigt...slappar mycket, och försöker läsa alla mina olästa böcker. Så jag har det gött.


På lördag är det personalfest, med mat och bowling. Tyvärr kommer inte alla i personalstyrkan men det blir förhoppningsvis trevligt ändå.



För många inlägg sedan skrev jag att jag skulle skriva om Strävan efter resultat någon gång. Tänkte att jag kunde göra det nu.


På högstadiet hade jag nämligen universums sämsta idrottslärare. Allt hon hade i tankarna var resultat, resultat och resultat. Antal mål och snabba tider. Att det heter Idrott och Hälsa tänkte inte hon på, för jag har inget minne av att hon tog upp hälsa någon gång.


Jag har ett speciellt minne från när vi skulle springa ett visst antal kilometer. Jag har aldrig tyckt om idrott men den här gången beslöt jag mig för att verkligen göra mitt allra bästa. Och det fungerade. Jag sprang hela sträckan utan att stanna. Visserligen sprang jag inte särskilt fort, men det var inte det som var mitt personliga mål utan det var att klara hela sträckan.


När jag kom i mål var jag superstolt över mig själv. För en gångs skull att jag gett mig fan på att klara det, och klarat det! Men det enda min kära idrottslärare sa var att jag sprang för sakta och att jag låg på IG-gränsen för det.


Sedan dess har jag avskytt allt det där med att sträva efter resultat. I och för sig kan jag hålla med om att om man själv vill slå personliga rekord i sin träning etc så kan det vara en bra peppning. Men om en lärare håller på så där mot sina elever så peppar det absolut inte. I alla fall inte mot sådana som mig, som aldrig nådde de där resultaten hon tyckte att man skulle nå.


När jag kom till gymnasiet har jag en idrottslärare som var självaste motsatsen till min högstadielärare. Han tänkte aldrig på resultat, han tyckte det viktigaste var att vi tyckte det var roligt. Jag som hatar idrott satt mest på hans fikarum och snackade med honom och några andra elever, men jag fick VG ändå. Haha.



Se Paul Mccartney & The Wings framföra "Live and let die" på 
http://www.youtube.com/watch?v=JK2hKzZss5Y. Det kallar jag show. Man skulle varit där...



Veckans film: "Shrek the third"



Vill ha och vill ha

Lördag den 20 oktober 2007


Nu har jag jobbat i sex dagar i sträck. Ska faktiskt bli lite härligt med ledig helg. Men samtidigt är jag jätteglad för att jag får arbetstider!


Det är så mycket materialisten i mig vill ha just nu. Skor, jeans, dvd-filmer och dataspel. Skor står dock överst på listan och ska därför bege mig till Skopunkten imorgon och köpa tre par för två...om jag hittar några. Det viktigaste är att få tag på några som jag kan jobba i, så inga klackar tack. Men eftersom de har tre par för två så kan ju det tredje paret få bli finskor, hihi.


Jeans behövs också, men jag tycker alla ser likadana ut i affärerna. Har redan sådana, vill ju inte ha en massa likadana jeans. Men men...


Dvd-filmer...ja då snackar vi väl mest om Scrubs.


Dataspel = Sims 2- spel.




Idag har jag och pojkvännen varit ihop i elva månader. Snart ett år! Det ska firas! Han fick rosor av mig häromdagen, det var härligt att se hans min, hihi! Söt!



Jaha, får väl diskutera Idol lite också. Mina personliga favoriter är Daniel, Sam, Christoffer och Andreas. Just det, bara killar...Det har varit sånt tjafs om att det bara är tjejer som åker ut men, förutom Patricia, så tycker jag det är rätt. Tjejerna är sämre i år. Och allt jippo runt Amanda förstår jag inte, tycker inte alls hon är särskilt bra. Men igår var hon bättre än förut...


Daniel är ju en klass för sig. När han sjöng "Live and let die" så...ja vad ska man säga. Shit. Och att han sa att han valde den för att Paul McCartney är det närmaste man kan komma John Lennon, då vann han mitt och pappas Beatleshjärta, hahaha!



Veckans TV-program: Conan O'Brian



Rompaaaa

Söndagen den 14 oktober 2007


Jag är frisk men hostig. Men det funkar. Nu jobbar jag varenda dag fram till fredag. Är jätteglad över att jag får arbetstider! Tyvärr innebär väl det mindre tid med pojken...nu när han behöver stöd mer än någonsin.


Har fastnat i Facebook som de flesta andra. Förstår egentligen vad det är som är så beroendeframkallande...det är ju som en vanlig community liksom. Men ändå kan jag knappt slita mig. Det roliga är ju att så många har det, att det har växt till något så stort.


Man märker verkligen hur vintern och julen närmar sig med stormsteg. Vi hade minusgrader häromnatten. Jag har kunder som köper julklappar och undrar om vi har julpapper framme ännu. "Neeeeeej, vi befinner oss i oktober, kära människor! Inte fan är det jul än!" Sen inser man att de två månader som är kvar kommer gå så fort så man knappt hinner andas däremellan.


Jag och älsklingen är besatta av ett klipp med "Sean Banan". Även om jag retar mig på honom så kan jag inte sluta citera honom, haha. Märklig människa. Kolla in det:
http://www.youtube.com/watch?v=bHCAc4fGdFs



Veckans drog: Lars Winnerbäck



Förkyld

Onsdagen den 10 oktober 2007


Ja det förra inlägget var väl inte jättemuntert. Alla har svackor ibland, sånt är livet...


Det här blogginlägget lär väl inte bli mycket muntrare. Har nämligen blivit sjuk. Idag är det i alla fall lite bättre än igår. Igår kväll var det vedervärdigt, orkade inte ens resa mig ur sängen. Fy fan. Men jag sov någorlunda bra i natt och nu har febern försvunnit. Så jag ska försöka jobba imorgon i alla fall, fick sjukanmäla mig i tisdags. Det är så typiskt att jag ska bli sjuk just när min pojkvän blivit frisk...




Lilla systersonen var på besök i helgen. Han är en solstråle han. Om man är i samma rum som han så blir man automatiskt glad, bara för att han är glad hela tiden. Okej...inte hela tiden. Han har temperament han med.


Han har lärt sig hur lejon låter, han tycker om att riva ur saker ur köksskåpen och han vill spela piano och gitarr. Så det var det vi gjorde.


Det var underbart i söndags morse. Jag låg kvar i min säng och "mornade" mig när jag hör små, snabba steg. Då är det systersonen som kommer och ska engagera mig i sina lekar på en gång. Han bestämde sig för att jag skulle hålla i alla mina fjärrkontroller bland annat. Det är hur härligt som helst att väckas av honom.



Veckans TV-serie: "Heroes"



Nere

Fredagen den 5 oktober 2007


Jag känner mig så nere. Vill bara gråta. Vet inte varför, är bara på dåligt humör. Längtar efter pojken och vännerna. Har som en klump i magen...Vill bara gråta och vet inte varför.

Skamvrå

Onsdagen den 3 oktober 2007


Visste ni att många av dagens småbarnsföräldrar använder skamvrå i sin barnuppfostran? Det är för mig väldigt främmande och jag bara måste få diskutera det.


Mamma hade nämligen pratat med några yngre kollegor som var helt överens om att skamvrån är ett mycket effektivt och smart sätt att få sina barn att lyda.


Själv tror jag att dessa föräldrar inte ens själva funderat över hur de vill uppfostra sina barn utan går helt enkelt efter TV-program som "Supernanny" etc. Men dessa TV-program utspelar sig i Storbritannien och USA, i helt andra kulturer än vad vi lever i.


Jag tror inte ett dugg på skamvrå, hot och "sitt där tills du är snäll igen". För vad är snäll? Visar föräldrarna för sina barn vad snäll är när de straffar och hotar? Det är för mig egendomligt hur man kan använda sådana 1800- talsmetoder när det faktiskt är 2007!


Men det kanske bara är jag... alla får självklart ha sina åsikter. Och barnuppfostran är ett jävligt svårt och känsligt ämne, men ett otroligt viktigt ämne! Jag kommer i alla fall inte använda skamvrå när jag uppfostrar mina barn.



Jag har faktiskt börjat vara duktig! Jag har tagit upp simningen igen. Har varit i simhallen två gånger. Första gången simmade jag i en halvtimme och igår simmade jag i tre kvart. Jag räknar inte i hur många längder jag simmar utan jag räknar i tid. Men på ett sätt bryr jag mig inte om att slå personliga rekord etc. Bara jag känner att jag har rört på mig och att min kropp mår bättre av det så är jag nöjd. Det där med resultat ska jag ta upp i ett annat blogginlägg, för där har jag också en del att säga till om, haha.


Sitter uppe till två om nätterna och tittar på "Scrubs"- avsnitt, löser korsord och läser böcker. Jag försöker i alla fall komma upp klockan elva på morgnarna...eller förmiddagarna...så att jag hinner se solen lite. Jag älskar att vara uppe om nätterna. Ett sommarlov för några år sedan satt jag uppe till klockan tre-fyra och tittade på underbara TV-serier som "Cagney och Lacey". Det var tider det!


"Scrubs" har blivit min och min pojkväns serie. Vi älskar "Scrubs" Jag har köpt de första fyra säsongerna på dvd medan min pojkvän har laddat ner dem. Det är en underbar serie. Jag vet att jag har utsett den till "Veckans serie" tidigare i bloggen, men det är nog dags igen...



Veckans TV-serie: "Scrubs"