Uttråkad
På onsdag, torsdag, fredag och söndag ska jag jobba. Då får jag något att göra! Och på torsdag ska min pojkväns bror uppträda på ett café i stan, så det ska jag se. Så visst har jag lite planer framöver. Men just ikväll är jag rastlös. Suck.
Man kanske skulle börja skriva på packlistan till Gran Canaria...Eller rensa ut byrån. Har ni någon idé på att få tiden att gå så kommentera gärna!
Har börjat längta efter att börja plugga, även om det skrämmer vettet ur mig också. Tanken på när papprena kommer i sommar, om jag har kommit in eller inte...det gör mig rädd. Men tanken på att ha fullt upp med något, en massa tentor och uppgifter, är ganska lockande för tillfället faktiskt! Samtidigt som det känns tråkigt med förstås... Ja, jag är kluven.
Sedan har tanken på att flytta ifrån Linköping dykt upp i huvudet. Det känns också skrämmande men samtidigt lite spännande och lockande. Den som lever får se, helt enkelt.
Väder och ensamhet
Söndagen den 24 februari 2008
Visst känns det som att när man var liten så var vädret alltid perfekt. På vintrarna låg det stora högar av snö på marken och på somrarna sken solen dag ut och dag in! Var det så eller är det bara efterkonstruerat?
Eller tog man vara på vädret på ett bättre sätt då än vad man gör när man blivit äldre? När jag var liten var jag ju ute på vintern och gjorde snöänglar, snögubbar, snöborgar, åkte pulka...allt möjligt! Jag tog ju verkligen vara på att det fanns snö! Och på somrarna klättrade jag i träd, cyklade runt på grusvägarna, lekte i skogen och hoppade hage när solen sken. Det kanske är därför man minns de där dagarna när vädret var som det skulle, för att man gick ut och njöt av det!
Nuförtiden sitter jag inne om det är snö ute. Det är ju så jääävla kallt ju! Nä då gör jag mig lite varmt te och läser någon bok istället, och klagar över kylan. Och är det varmt på somrarna, tror ni inte jag sätter mig i skuggan? Och om jag nu går ut och lägger mig i solen så ligger jag ju bara stilla. Jag gör ju inget direkt.
Det får bli mitt nya löfte...att ta vara på snö och sol när det finns! Så jag inte bara sitter och muttrar över de varma vintrarna och de kalla och regniga somrarna.
Men den här vintern är faktiskt helt störd. Vi har en glasaltan på vårt hus. Varje år brukar vi notera i almanackan när man kan sitta där ute och äta lunch för första gången på året utan att frysa. Det brukar bli framåt april som våren börjar ge sig till känna och värma upp den altanen. Häromdagen gick jag ut dit för att hämta något och jag kunde lätt ha suttit där och ätit lunch och inte frusit ett dugg. I februari! Det är sjukt...
Jag känner en oro i magen. Jag går och är rastlös och känner mig ensam. Jag har varit med min älskade i en hel vecka i sträck nu, och vant mig vid att ha honom där vid min sida. Nu har han åkt hem till sig och allt känns så tomt! Det är så ensamt utan honom! Usch, jag går bara runt i huset, som om jag går och letar efter någon...Och jag som aldrig brukar ha så mycket emot att vara ensam hemma. Nu är det riktigt jobbigt. Jag brukar aldrig känna mig ensam fastän jag är själv, liksom. Förstår ni? Men nu känns det så tomt! Jag längtar till onsdag, då ska jag jobba. Då får jag något annat att tänka på. Och så kommer föräldrarna hem på kvällen så då blir det lite rörelse i huset igen.
Kan inte bara telefonen ringa? Eller kan inte mobilen vibrera av ett ankommande sms? Något livstecken? Usch, nej nu ska jag inte deppa! Ikväll blir det Köping och Nip/tuck! Det ska bli gött. Och om exakt två veckor sitter jag och mannen på ett flygplan på väg till Gran Canaria! Jag har mycket att se fram emot!
Jag är faktiskt på en topp i mitt liv. Jag är otroligt lycklig för det mesta. Jag har världens bästa och vackraste pojkvän, otroligt fina vänner (som jag tyvärr är usel på att hålla kontakten med, men tro aldrig att jag inte älskar er. Jag älskar er!) och en systerson vars utveckling är underbar att följa. Ja, jag har det riktigt bra! Nu känns det lite bättre.
Veckans film: The Terminal
Sjuk
Jag hade lovat farmor att hälsa på hos henne igår så jag gjorde det fastän jag var förkyld. Jag brukar tycka det är ganska tråkigt att vara hos henne men igår var det riktigt kul! Hon fick nämligen idén att vi skulle titta i hennes gamla fotoalbum. Så hon berättade om hela sin barndom, sådant tycker jag är jätteintressant!
Föräldrarna ringde igår med. I måndags hade de haft 27-28 grader varmt! Fatta att jag blev avundsjuk! Men snart är jag på Gran Canaria!
Nu har jag, eller snarare min pojkvän, laddat ner filmen "Across the universe". En musikal med Beatleslåtar! Jag läste om handlingen för några månader sedan och anade att det skulle vara något Beatlestema för karaktärernas namn finns med i Beatleslåtar, "Across the universe" är en låttitel och filmen utspelar sig i Liverpool, deras hemstad. Men det är inte förrän nu jag fattat att det verkligen är Beatleslåtar i hela filmen! En Beatleshyllning! Kan det bli mer perfekt för en sådan som mig? Ha ha! Så den filmen ska avnjutas någon gång snart!
Ikväll blir det Lost. Den mest förvirrande, utdragna och svåra serie jag sett men ooo så fast jag är! Inte för att jag fattar något men fast är jag!
Min älskling berättade att på hans jobb, när de lyssnar på låtar och så, så sätter de in ordet "fisting" i låten. Typ "Fisting you, fisting me" etc. Jag har inte kunnat sluta göra det idag, haha! Låg humor, men fortfarande humor! "And I fist her", "I will always fist you"...det finns ingen ände.
Nu ska jag avnjuta kvällens avsnitt av "Sjukhuset". Jag älskar den serien!
Kärlek till mina läsare!
Got to be good looking 'cause he´s so hard to see
Lördagen den 16 februari 2008
När jag kom till min pojkväns lägenhet i torsdags stod det tre stora röda rosor på bordet med ett vykort samt ett paket. Han skrev så vackert på kortet så jag blev helt tårögd! Men jag väntade med att öppna paketet tills han kom hem.
Innan han kom hem gick jag på stan och inhandlade en mindre sportbag. Nu slipper jag gå och bära allt i påsar hela tiden. Svinbra! Dessutom köpte jag en bok till mamma i födelsedagspresent. Och så hittade jag lite smått o gott till älsklingen med!
När han kom hem från jobbet, typ runt midnatt eller något, hade jag tänt ljus och så. I paketet jag fick var det än liten Miranda-nalle! Så söt! Hon heter Mimmi (nallen jag fick i julas heter Bjarne, hihi). Det blev en mysig alla hjärtans dag! Han är så underbar, min pojkvän!
Jag vill även gratta alla mina underbara vänner på alla hjärtans dag...lite försenat dock men ändå! Ni betyder otroligt mycket för mig och utan er skulle jag inte vara den jag är! Jag älskar er! <3
Idag fick jag reda på att det ska släppas ett Guitar Hero med Aerosmith-tema! Jag som tycker väldigt bra om Aerosmith blev såklart överlycklig! Men Playstation 2 nämndes aldrig...bara en massa andra konsoler. Men jag hoppas de bara "råkade glömma" skriva att det ska släppas till Playstation 2 också, hehe.
Min äldsta storasyster och hennes fästman är här under helgen. Det blir en hel del bröllopsprat. Min mamma ska sy bröllopsklänningen så den planeras för fullt. Det är jätteroligt att planera sådant tycker jag! Det kommer bli en hur fin klänning som helst! Och min systerson ska vara brudnäbb, så söt han kommer vara! Gudars vad roligt det ska bli med bröllop!
Jag läser just nu Conn Igguldens bokserie om Julius Caesar. Det är fyra böcker i serien och jag är snart färdig med den andra boken. Svinbra böcker, verkligen! Det är fascinerande att den mannen åstadkom så himla mycket så att man "minns" honom även 2000 år senare! Jag rekommenderar verkligen "Kejsaren"- serien!
Om tre veckor och en dag åker jag till Gran Canaria! Wohoooo!
Inläggets titel kommer från en Beatles-låt...såklart.
Veckans TV-serie: Sjukhuset (stor inspiration till att jag vill bli sjuksköterska!)
Simning och melodifestival
Onsdagen den 13 februari 2008
Åh vad min kropp är glad i dag! Jag tog mig äntligen till simhallen. I exakt en timme simmade jag längder. Eftersom det är flera månader sedan jag simmade sist så trodde jag inte jag skulle orka i en timme först. Men har man satt upp ett mål och ger sig fan på att klara det så klarar man det.
När jag skulle ta mig uppför stegen, efter simningen, så var mina ben som spagetti och armarna kunde jag knappt lyfta, hahaha. Så det måste ha sett roligt ut när jag skulle gå upp...Men vad vore livet om man inte fick göra bort sig ibland?
Nästa vecka åker mina föräldrar till Teneriffa. I början av veckan ska jag nog bo lite hos min kära pojkvän, och i slutet av veckan är vi kanske här. När jag bor inne i stan ska jag passa på att besöka simhallen ännu mer. Förhoppningsvis med Karre som sällskap någon gång!
Melodifestivalen har startat. Jag, och framför allt min pojkvän, var lite nervösa över hur det skulle gå för E-type att sjunga! Men det gick ju ganska bra, tycker jag i alla fall. Tycker bara att han hade oerhört tråkiga kläder på sig, när han hade stajlade Poodles runt sig. Synd att de inte kom ända till finalen!
Christer Sjögren är något av ett hatobjekt...kanske ett lite starkt ord men jag har väldigt svårt för den människan. Och jag avskyr hans bidrag! Men Tyskland kommer nog att älska det...
Amys låt tycker jag var helt okej! Vaknade med den på huvudet imorse! Inte bokstavligt...äh, ni förstår vad jag menar!
Björn Gustafsson, som underhöll med sitt horoskopsuppläsande och sin dans, blir nog årets favorit i alla fall. Han är sjukt rolig han!
Veckans låt: "Lay, lady, lay" av Bob Dylan
http://www.youtube.com/watch?v=VfF0uHekcc8&feature=related 
Chipsberoende
Torsdagen den 7 februari 2008
Jag har sådan lust att skriva! Men vad ska jag skriva om? Det är så frustrerande när man sitter med händerna redo över tangentbordet, men ingen idé kommer. Ingenting. Så tills jag kommer på något får det väl bli blogginlägg...
I tisdags ringde Ulrika från jobbet och frågade om jag hade tid att jobba på onsdagen (igår). Jag har all tid i världen så igår blev det arbete 13-20. Det var roligt att vara tillbaka, även om Kerstins prat var lite påfrestande ibland...som vanligt. Skönt att ha Sarah där i alla fall! Jag ägnade kvällen åt att föra in reapriser i datorn. Ett väldigt enformigt arbete men kvällen gick fort så det var skönt. Jag vet ännu inte om jag får några arbetstider under rean. Jag tror det, men har som sagt inte hört något om det än. Ja ja, det återstår att se när jag får jobba nästa gång!
Jag tror jag är beroende av chips. Jag kan bara inte vara utan det. Och det är inte bara helger längre utan mitt i veckorna med. Det alldeles för gott!
Men i fredags, när jag satt och snaskade i mig Sourcream & Onion- chips, kom jag plötsligt ihåg larmrapporterna som kom för typ sex år sedan eller något. De om akrylamid i chips. Ibland har jag en väldigt hypokondrisk sida så helt plötsligt beslutade jag mig för att helt sluta äta chips måndag-torsdag. Fredagar och lördagar kommer jag inte kunna hålla mig undan, inte än. Och så insåg jag att "Nip/tuck" har börjat sändas på söndagar igen och till det blir det ju lätt att man tar lite chips...Men icke måndag-torsdag!
Jag har lyckats hittills. Det står en påse chips i köket, otroligt lockande! Men det blir inget förrän imorgon! Dessutom, när jag ändå har börjat tänka på min hälsa, så tänkte jag börja simma igen. Det skadar ju aldrig!
Och Coca Cola dricker jag typ aldrig längre. Det har jag varit beroende av länge men i och med mina yrselanfall i september förra året så slutade jag nästan helt. Nu för tiden blir det oftast vatten till maten och så lite te till mellanmålen. Då och då festar man väl till det, men några återfall är det inte att tala om, haha!
Veckans citatmakare: Cartman
Kyle: Do you know where I can find the clitoris?
Stan: The what?
Cartman: What, is that like finding Jesus or something?
Cartman: Ok, that's it. Talking Poo is where I draw the line!
Mr. Garrison: Does anyone know what sexual harassment means?
Cartman: When you're trying to have intecourse with a special lady fiend and some other guy comes up and tickles your balls from behind.
Slukat
Lördagen den 2 februari 2008
Runt klockan 15.15 igår började jag läsa "Känn pulsen slå" av Berny Pålsson. Klockan 0.52 hade jag läst ut den. Det är inte ofta jag läser ut en bok på en dag, men den här slukade jag som en god påse chips!
Hennes första bok, "Vingklippt ängel", är en av mina absoluta favoritböcker. Efter att jag hade läst den var jag i extas och kunde inte sluta tänka på Berny och hennes kamp mot psykoser, droger och alla andra missbruk. Den boken är även den första i mitt liv som jag har velat läsa om! Jag läser annars aldrig en bok två gånger, det går bara inte. Jag brukar tröttna på en gång. Men med "Vingklippt ängel" var det annorlunda.
"Känn pulsen slå" börjar där "Vingklippt ängel" slutar, men nu fokuseras det ännu mer på drogmissbruket och att överleva. Eftersom jag fick ett sådant rus av att läsa "Vingklippt ängel" så hade jag nog för höga förväntningar på "Känn pulsen slå". Dessutom skulle jag inte ha läst den så där fort. Så dom faktorerna skalade av extasen lite när jag hade läst ut den. Men det var en suverän bok! Läs Berny Pålssons böcker, säger jag bara!
Den bästa effekten "Känn pulsen slå" fick på mig var att nu har jag en sådan lust att skriva! Jag har inte skrivit på länge, men nu är det dags! Fick en hel del inspiration av Berny, men det svåraste är att komma på en egen bokidé.
Jag äger en filmkamera nu! I torsdags åkte jag och min älskade till Tornby och alla de elektronikaffärer som finns där. På Expert hittade vi den filmkamera som nu ligger i mitt rum. Nöjd som sjutton! Nu ska jag filma Gran Canaria, systersonens framsteg, min systers bröllop och allt annat som kommer framöver!
För övrigt hade jag och älsklingen riktigt fina dagar tillsammans onsdag till fredag. Det blev "Årets kock", shopping, matlagande, Guitar Hero och fina små stunder när vi satt och läste varsin bok. Hihi. Vid våra lässtunder ser vi ut som ett par som varit gifta i hundra år eller något. Det är himla mysigt!
Stormen Tuva börjar komma på allvar hör jag. Det viner där ute. Gör mig inte strömlös bara, Tuva! Det är så jävla trist!
Veckans författare: Berny Pålsson
http://www.bernyblue.com/main.html 