Måndagen den 19 juli 2010

Det hinns liksom inte med att blogga nu känns det som. Nu är det i alla fall ett tag sedan jag läste ut "Fallen ängel" av Becca Fitzpatrick. Änglar är ju det nya vampyrer, säger dom. Vi får väl se om det blir lika stort.

I boken möter Nora ängeln Patch (naturligtvis utan att veta att han är ängel) och blir irriterad över att han verkar veta allt om henne och dyker upp där hon är som om han förföljde henne. Hennes irritation går dock snart över till attraktion istället. Alla verkar varna henne för Patch, men är han så farlig egentligen?

Dom säger att tycker man om Twilight så tycker man om den här boken, fast lite klasskillnad är det allt. Jag tycker dock om boken, det gör jag. Det tar sig speciellt mot slutet. Innan dess kan det vara lite långtråkigt när man själv vet att Patch är en ängel och man bara väntar på att Nora ska lista ut det med så att storyn kan få fart. Men som sagt, jag gillar boken och går och funderar lite på om Becca kommer att skriva fler böcker om Nora och Patch.

Från ett sommarjobb till ett annat. Nu är det slut på Bokhandeln för den här sommaren. Vi får se hur mitt schema ser ut i jul om jag kan jobba lite då. Det hoppas jag för julhandeln har sin charm - och pengarna med för den delen.

Men nu är det sjukhuset som gäller. Jag gick bredvid i torsdags och fredags och idag började jag på riktigt. Jag gillar verkligen det stället, det är så himla bra folk där! Dagarna bara svischar förbi och man har att göra hela tiden. Det är hur härligt som helst. Och man får så himla mycket tillbaka av patienterna. Jag har blivit kallad ängel och allt möjligt. Det är fint det.

Nu är Davids bror med familj här i Linköping! Vi började med att bjuda dom på tvårätters hos oss och flickorna bjöd tillbaka med en dansshow som var mycket vacker! I lördags gick vi på stan en sväng och åt middag hos svärmor. Kvällen avslutades hos svärfar, där dom bor under vistelsen, där David vann i poängpoker. Igår var dock den stora dagen för då gav vi oss av till Astrid Lindgrens värld. Åh vad fint det är där! Jag var rädd att jag skulle bli besviken bara för att man tyckte det var så underbart som liten och för att nu har man ju växt om alla hus. Men upplevelsen blev ändå klockren!! Barnen tyckte bäst om Pippi Långstrump och sämst om Karlsson på taket (till och med jag tyckte han var otäck). Vi vuxna fick faktiskt Rasmus på luffen- showen som favorit. Dom spelade den på stora scenen och det slutade med att vi alla satt med gåshud och tårar i ögonen. Riktigt bra show!!

Medan jag har jobbat har David och Luleågästerna varit och badat så nu väntar jag på att de ska komma hem så får vi se vad vi hittar på ikväll. Vi försöker umgås med dom så mycket vi bara kan nu. Vi måste ju passa på!!

Jag har ju glömt berätta att Maria och Markus har fått en liten Vilma! Tjohoo! Jag har till och med fått äran att träffa underverket och hon är så söt så söt! GRATTIS igen till er!!

Veckans låt: "The seeker" - The Who

Onsdagen den 14 juli 2010

Douglas Cowie börjar boken med: "Hur det slutade känner alla till. Så här började det.". Jag vet inte om det var den meningen som fick mig att tro att boken baserades på en sann historia. Jag bara var helt säker på det, hela boken igenom.

Boken handlar om Owen och huvudpersonen, som man inte får veta namnet på, som träffas och startar ett rockband. Man får följa bandets hela väg till toppen.

Boken gjorde mig väldigt nyfiken på bandet, speciellt slutet. Så så fort jag hade läst ut boken så googlade jag på Owen Noone and the Marauder och det enda jag fick upp var den här boken. Inget om något band som ska ha varit det enda som gällde på 90-talet. Jag letade och letade men hittade ingenting. Så jag försökte hitta lite information på boken igen, och det står inte någonstans att det skulle vara en sann historia. Så jag antar att det inte är det.

Boken var bra, absolut. Lite monoton då och då. Och vid närmare eftertanke var den lite för otrolig bitvis för att vara sann. Men det hade självklart varit en större upplevelse om det verkligen hade varit sant.

Jag och David var på UNDERBAR tältsemester förra veckan. Vi packade ihop allt vi behövde, kånkade allt till båten och tog båten ut till en lämplig ö där vi slog upp tältet och grillen. Vi solade, badade, grillade, spelade spel och bara hade en riktigt lugn och skön semester tillsammans. Vi blev så himla kära i platsen och "konceptet" att tälta att vi beslutade att det här ska vi göra varenda år!

Annars har det varit jobb till stor del. Idag var sista dagen på Bokhandeln och imorgon börjar jag gå bredvid på Geriatriken. Tycker väldigt mycket om att vara på Bokhandeln! Det är härligt att bara få tänka på annat än sjukdomar ett tag, hehehe. Men sjukhuset ska bli himla kul och lärorikt det med! Dock snäppet pirrigare med sjukhuset än Bokhandeln eftersom jag inte är lika hemma på Geriatrik ännu.

På fredag kommer Davids bror från Luleå hit med sin fru och sina två döttrar. Det ska bli så himla roligt att få umgås med dom lite! I helgen blir det Astrid Lindgrens Värld vilket ska bli himla härligt eftersom flickorna är helt galna i Pippi, Emil och Ronja!!

Jag och David har fixat en massa med våra kort. Nu är dom inne för framkallning. När dom kommer ska vi göra fina fotoalbum och sortera korten årsvis. Älskar att fixa med sånt!

David är så himla fin! Förra veckan började det med att han och hans bror överraskade mig och brorsans tjej med att laga middag åt oss och bjöd oss även på ett biobesök för att se "Eclipse". Dom är så söta som följer med på en film som dom egentligen avskyr för vår skull.

Sedan, dagen efter, gick jag och David på winnerbäck (som jag faktiskt kunde gå på tack vare ett schemabyte med Sarah. Tack Sarah!). David har inte mycket till övers för allas vår Lasse men han visste att det skulle betyda så otroligt mycket för mig att få se Linköpings stolthet så han hängde med mej! Och konserten...vilken underbar kväll det var! Fantastisk musik och fantastisk publik!

"Eclipse" var förresten också jättebra! Älskart!! Och Karin, det här betyder inte att vi inte kan gå! Jag ser den gärna två gånger! Hihi!

Igår cyklade jag hem i den värsta av regnskurar. Sarah var snäll med att erbjuda mig skjuts men precis när jag slutade jobbet trodde jag faktiskt att det bara skulle dugga lite, så jag tackade nej. Och visst klarade jag mej en bit. Men så öppnade sig himlen och regnet bara forsade ner. Det var som att stå mitt i ett vattenfall eller något. Jag har aldrig någonsin blivit så blöt av regn. Jag kämpade på och såg att cyklisten framför mig parkerade vid en busskur för att vänta in ett uppehåll. Men jag ville inte ge upp så jag fortsatte. Vid nästa busskur hade jag dock redan fått nog och började vänta jag med. Och regnet avtog rätt snabbt så jag kunde ta mig hem. Men attans vad blöt jag var, ända in på underkläderna. Ja jösses.

Imorgon ska vi köpa klättringsgrejer så vi får fart på att klättra själva snart! Härligt!

Veckans klipp: "Åtvidaberg Ink"
Östgötska är så vackert.

Onsdagen den 14 juli 2010

Nästa bok i raddan blev en Agatha Christie- bok. I "Ett mord annonseras" läser invånarna i den lilla byn Chipping Cleghorn i tidningen att mord kommer äga rum hos familjen Blacklock. Datum och tidpunkt finns med i annonsen, vilket medför att alla nyfikna grannar samlas där mordet kommer att äga rum i tron att detta ska bli en rolig mordlek. Vad de inte är beredda på är att ett mord verkligen sker rum, men det ser ut som att det är mördaren själv som har dött. Eller?

Jag gillar Agatha Christie. Jag gillar mordgåtor där man vet att någon av dessa fem personer är mördaren. Och så börjar man leta ledtrådar.

Det jobbiga med den här boken var att det inte var fem personer, det var många fler. Jag hade fullt sjå med att hålla reda på alla namn och familjekonstellationer att jag missade jakten efter ledtrådar lite.

Men boken var bra, det var den! En äkta deckare!