Jag kommer från tjejfamilj, har alltså systrar, och vi har pratat väldigt, väldigt mycket om våldtäkter genom åren. Hur vi ska skydda oss, vad vi ska undvika och så vidare. Jag undrar om man pratar lika mycket om våldtäkter i en killfamilj? Jag tror faktiskt man pratar mer med sina döttrar om det än med sina söner. Döttrarna får inte gå ensamma i en mörk park, följa med främmande killar i någon bil, åka svarttaxi själv, bli för full, vara för flörtig, klä sig för "horigt"... Men i och med det läggs ju otroligt mycket ansvar på tjejen! Som om det skulle vara vårt fel att våldtäkterna sker! För att citera en bok jag läser: Man lägger mer energi på att lära sina döttrar att säga nej än att lära sina söner att ta ett nej!

Mycket beror ju på föräldrars oro, och det får man ju förstå. En förälder tror ju inte att sin son ska våldta någon, men är livrädd att dottern ska hamna i fel armar. Och jag tror jag kan vara rätt säker på att jag kommer bli likadan när jag blir förälder. Men jag tycker man kan diskutera det med båda parter för det.

Dessutom målas killar verkligen ut som slavar under sina lustar, djur som inte kan behärska sig när han blir för kåt, monster som bara vill en sak! De som träffat killar vet att så är de inte. Men det är ofta som våldtäktsmän vill få det att låta så: "När hon sa nej var jag för kåt för att kunna sluta." Och samhället godtar den ursäkten. Killar är sådana, hon borde ha tänkt sig för, hon får skylla sig själv om hon kåtar upp en kille.

Jag läste ett utdrag från en bok av Jonas Gardell. En flicka är så full så hon däckar på en fest. En kille bär in henne på ett rum, lägger henne på en säng och stänger sedan dörren om sig. Hans kompis sitter utanför och beskådar allt, förstår vad han gör med henne där inne. När killen kommer ut ur rummet säger han åt kompisen att sätta på henne han med. Man får ju inte missa en sådan chans! Kompisen går in, börjar ta lite på henne men blir äcklad av sig själv och inser hur sjukt detta är. Istället lägger han en filt över flickan, ger henne ett glas vatten och hjälper henne. Efter detta får kompisen, som i själva verket är hjälten i denna lilla historia, skuldkänslor för att han var så "omanlig" så att han inte kunde ta chansen. En riktig kille tackar inte nej till sex, så är det bara.

Det kan inte vara särskilt trevligt för killar att bli utmålade som personer som aldrig kan kontrollera sitt könsorgan, som måste sätta på tjejer när chansen ges, som alltid ska vara kåta. Killar kan väl inte vilja bli utmålade som varelser vars logiska hjärnverksamhet och intellekt helt försvinner om deras kuk hårdnar? Det är få killar som är sådana. Majoriteten av alla killar skulle aldrig tänka tanken att våldta en tjej, men samhället har en bild av killar att de inte kan stoppa sig själva om de ser en tjej i kortkort kjol i en mörk park. Då måste här våldtas.

Egentligen är det lite konstigt att vi varnas för just mörka parker, svarttaxi, killarna på krogen etc. när de flesta våldtäkter sker i förhållanden. Media berättar mer om överfallsvåldtäkter, medan offret och gärningsmannen i verkligheten oftast känner varandra. Det är faktiskt ganska ovanligt med överfallsvåldtäkter, men det är lätt att tro motsatsen eftersom det skrivs mer om dem. Endel har nämligen åsikten att om en man våldtar sin fru så är det inte en riktig våldtäkt. De har ju haft ett fungerande sexliv förut, inte är det då våldtäkt om hon helt plötsligt säger nej men han gör det ändå. De är ju gifta! Dessutom brukar de våldtäkter som sker inom förhållanden vara mycket grövre, innehålla mer våld, tortyr och smärta, än just överfallsvåldtäkter (som såklart är hemska de med!). Ändå skrivs det inget om det...

En annan historia jag tänkt väldigt mycket på på sistone är en verklig historia. En elvaårig flicka är lite förälskad i sin 25-åriga granne. Hon har små rosa drömmar om honom, som elvaåringar kan ha, och skriver ett litet kärleksbrev till honom. Tjugofemåringen besöker då elvaåringen, tar mellan hennes ben innanför trosorna. Flickan sitter helt stilla och gör inte motstånd, hon litar väl på att vuxna människor beter sig som vuxna ska, att det han gör inte är så hemskt som det känns. I vilket fall som helst anmäler flickan och hennes familj detta och tjugofemåringen fälls men det är en förmildrande omständighet att flickan var förälskad i honom! Att hon skrivit kärleksbrev och inte gjort något motstånd resulterar i att hans straff mildras!

Jag har också varit elva år. Jag kommer ihåg att jag och min kompis sprang efter någon lärarvikarie, runt tjugo år gammal, och vi skrev brev till honom också! Vi sa att vi var "förälskade" i honom, men inte fan ville vi att han skulle ta på oss! Det fanns inte en tanke på det! Som om man tänker på det när man är elva! Men tydligen så trodde tingsrätten att i det här fallet så ville flickan det så... Man blir förbannad!

Jag läser en bok om våldtäkter nu, det är därför jag diskuterar allt det här. Man blir så förbannad på vårt trångsynta samhälle, diskriminerande tingsrätter och media som inte berättar sanningen så jag var tvungen att skriva av mig lite här!

Mina lata dagar är över. Visserligen sover jag fortfarande till tolv eller något, men jag har cyklat både i måndags och tisdags och idag har jag simmat! Dessutom sätter min praktik igång på måndag, så då försvinner sovmorgnarna med. Men det ska inte bli annat än roligt!

Och imorgon får jag träffa dig! Underbart!