Vårkänslorna är på topp. Jag har suttit på den inglasade altanen några dagar och ätit min lunch där (dock inte de senaste kalla dagarna, men innan dem var det riktigt skönt). Jag har gjort något åt mitt ovårdade och trassliga hår och kan äntligen, efter dessa 19 år, säga att jag inte hatar mitt hår längre. Nu har jag den hårfärg jag vill ha! Dessutom kör jag runt i bilen över hela stan, känns det som, och det blir man ju riktigt glad av. Vårkänslorna ökar ju även ett snäpp när man har en så underbar pojkvän som jag har också. Det ska bli så underbart att möta våren tillsammans med dig. När det blir riktigt varmt och skönt ska jag bjuda dig, min älskling, på en superromantisk picknick i solen!

Våren är den tid jag trivs som bäst. Just den där tidpunkten när man är så jävla trött på kylan så man skulle kunna slå ihjäl den, och så helt plötsligt hör man fåglar kvittra, eller märker att man kan knäppa upp jackan. DÅ kan vi snacka lyckorus, för mig i alla fall. Ibland vill jag göra som Ronja, springa ut och skrika ett vårskrik.

Tyvärr brukar man varje år få ett bakslag. Precis när man tror att våren är på ingång, för att temperaturen stiger, så brukar det komma ett sista snöfall i alla fall. Och vartenda år blir jag förbannad. När jag ser snön komma ner, efter det där lyckoruset, brukar jag bli så jädrans arg på snön! Ett år blev jag så arg så jag slog sönder någonting... Ja, ibland har jag minsann ett temprament. Men det har lugnat ner sig med åren.

Också slutar det på samma sätt varje år. När det är högsommar, när värmen äntligen är här, tröttnar jag. Mitt i juli brukar jag börja längta efter jul och vinter. Att man aldrig kan vara nöjd med det man har! Men det där har också blivit bättre med åren. Jag njuter mer och mer av sommaren.

---

Vi har ingen trädgård längre. Istället har vi ett stort lerhål! Tänk att det där hålet ska bli vår älskade pool! Härligt!