På bara 17 sekunder
Lördagen den 12 april 2008
Jag är så stolt över att komma från en hockeystad. Igår, när spelarna i blått åkte in på isen och hejaklacken släppte röda, vita och blå ballonger över publiken, då bultade verkligen hjärtat för Linköping. Vart jag än hamnar i Sverige, om jag överhuvudtaget hamnar någon annanstans, så kommer jag älska Linköping till döden!
Och det började ju bra, sjutton sekunder in i matchen kom första målet. Men slutet på matchen blev ju inte så festligt. Fan, fan, fan, fan. Men jag tror vi har guldet i handen snart ändå. Hoppas måste man ju göra. Törnblom, Ledin och tränaren i HV, som jag inte vet vad han heter, retar mig så enormt. Vad lever den där tränaren i för drömvärld egentligen? Jaja...Man måste ju erkänna att det är två jämna lag som möts.
Det som suger är att jag inte var där.
"Mig äger ingen" är utläst och den fick mig att tänka mycket på min farfar. Medan jag läste den tänkte jag inte så mycket, då läste jag bara. Men nu efteråt kan jag bara in släppa boken, fastän jag börjat med en ny bok. Den handlar om författarens, Åsa Linderborg, uppväxt med en alkoholiserad far. Men boken är inte fylld av besvikelse och fördömande mot fadern, utan istället är den en otroligt vacker kärleksförklaring till en far som älskade sin dotter över allt annat.
Varför den fick mig att tänka på farfar är för att han också var alkoholist. Min pappa har också läst boken och känner igen sig en del i hur det är att ibland behöva vara förälder till sin pappa. Jag fick tyvärr aldrig träffa min farfar, han dog något år innan jag föddes. Men jag har fått höra att det är av honom min pappa har ärvt sin enorma snällhet och omtänksamhet. Visst, farfar svek sin familj och fanns inte där under min pappas uppväxt. Han söp upp alla pengar så elen försvann för dem ibland. Men som nykter var han en underbar far. Pappa fick kontakt med honom igen när min äldsta syster hade fötts. Farfar älskade sina barnbarn över allt annat. Då var han nykter, han hade hållt sig nykter i ungefär femton år innan spriten drog med honom ner i skiten igen.
Ibland när man läser om alkoholism så verkar det som om folk ser det som en svaghet, att en del är svagare än andra och inte kan motstå alkohol. Vad de glömmer är att alkoholism är inget annat än en sjukdom. En alkoholist blir aldrig någonsin frisk. För resten av livet får de kämpa, varenda eviga dag! Det är därför man säger "nykter alkoholist". När jag var yngre tyckte jag att man inte kan säga så, är man nykter så är man ju ingen alkoholist. Men det är man visst. För kampen fortsätter. En dag kämpade kanske min farfar lite, lite mindre än de andra dagarna på de femton åren, och då raserades allt...igen. Då var det alkoholen som styrde...igen.Det blir inte lättare för att man har hållit sig undan spriten i ett eller två decennier, man kan åka dit när som helst. En så grym sjukdom!
Eftersom "Mig äger ingen" är en sådan kärleksförklaring till fadern så började jag även tänka på vad ens föräldrar betyder för en. Jag vill också skriva en bok om allt min mamma och pappa har gjort för mig. Om inte för min egen skull så för deras, och för mina barn och barnbarns skull. Så de vet.
Jag har varit barnvakt åt min lille systerson i två dagar. Han var sjuk, stackarn. Feber och förkyld. Men jag är imponerad över att trots 39,7 graders feber så vill han ändå leka. Det blev ju inte jättelivliga lekar, men ändå. Har jag över 38 graders feber är jag helt död, åtminstone sängliggande hela dagen. Hahaha. Men vi tittade på film också, hans favoritfilm "Stora maskiner". En barnfilm där de visar stora traktorer, lastbilar och en massa andra som jag inte ens vet vad de heter eller gör, bara att de är stora. Han sitter med stora ögon hela filmen igenom och ibland tar han ut nappen för att säga "Oj!" eller "Wow!". Hihi!
Snöblandat regn är piss!
Och det började ju bra, sjutton sekunder in i matchen kom första målet. Men slutet på matchen blev ju inte så festligt. Fan, fan, fan, fan. Men jag tror vi har guldet i handen snart ändå. Hoppas måste man ju göra. Törnblom, Ledin och tränaren i HV, som jag inte vet vad han heter, retar mig så enormt. Vad lever den där tränaren i för drömvärld egentligen? Jaja...Man måste ju erkänna att det är två jämna lag som möts.
Det som suger är att jag inte var där.
"Mig äger ingen" är utläst och den fick mig att tänka mycket på min farfar. Medan jag läste den tänkte jag inte så mycket, då läste jag bara. Men nu efteråt kan jag bara in släppa boken, fastän jag börjat med en ny bok. Den handlar om författarens, Åsa Linderborg, uppväxt med en alkoholiserad far. Men boken är inte fylld av besvikelse och fördömande mot fadern, utan istället är den en otroligt vacker kärleksförklaring till en far som älskade sin dotter över allt annat.
Varför den fick mig att tänka på farfar är för att han också var alkoholist. Min pappa har också läst boken och känner igen sig en del i hur det är att ibland behöva vara förälder till sin pappa. Jag fick tyvärr aldrig träffa min farfar, han dog något år innan jag föddes. Men jag har fått höra att det är av honom min pappa har ärvt sin enorma snällhet och omtänksamhet. Visst, farfar svek sin familj och fanns inte där under min pappas uppväxt. Han söp upp alla pengar så elen försvann för dem ibland. Men som nykter var han en underbar far. Pappa fick kontakt med honom igen när min äldsta syster hade fötts. Farfar älskade sina barnbarn över allt annat. Då var han nykter, han hade hållt sig nykter i ungefär femton år innan spriten drog med honom ner i skiten igen.
Ibland när man läser om alkoholism så verkar det som om folk ser det som en svaghet, att en del är svagare än andra och inte kan motstå alkohol. Vad de glömmer är att alkoholism är inget annat än en sjukdom. En alkoholist blir aldrig någonsin frisk. För resten av livet får de kämpa, varenda eviga dag! Det är därför man säger "nykter alkoholist". När jag var yngre tyckte jag att man inte kan säga så, är man nykter så är man ju ingen alkoholist. Men det är man visst. För kampen fortsätter. En dag kämpade kanske min farfar lite, lite mindre än de andra dagarna på de femton åren, och då raserades allt...igen. Då var det alkoholen som styrde...igen.Det blir inte lättare för att man har hållit sig undan spriten i ett eller två decennier, man kan åka dit när som helst. En så grym sjukdom!
Eftersom "Mig äger ingen" är en sådan kärleksförklaring till fadern så började jag även tänka på vad ens föräldrar betyder för en. Jag vill också skriva en bok om allt min mamma och pappa har gjort för mig. Om inte för min egen skull så för deras, och för mina barn och barnbarns skull. Så de vet.
Jag har varit barnvakt åt min lille systerson i två dagar. Han var sjuk, stackarn. Feber och förkyld. Men jag är imponerad över att trots 39,7 graders feber så vill han ändå leka. Det blev ju inte jättelivliga lekar, men ändå. Har jag över 38 graders feber är jag helt död, åtminstone sängliggande hela dagen. Hahaha. Men vi tittade på film också, hans favoritfilm "Stora maskiner". En barnfilm där de visar stora traktorer, lastbilar och en massa andra som jag inte ens vet vad de heter eller gör, bara att de är stora. Han sitter med stora ögon hela filmen igenom och ibland tar han ut nappen för att säga "Oj!" eller "Wow!". Hihi!
Snöblandat regn är piss!
Veckans rysare: LHC-HV71 såklart
Kommentarer
Trackback