Jag kan inte sluta tänka på Engla. Det har väl inte undgått någon att en tioårig flicka har försvunnit. Varenda dag dyker tankarna upp: "Är hon död? Är hon svårt skadad och behöver akut vård? Är hon instängd någonstans?". Ja vad ska man tro? Och var det den 42-åringen som tog henne? Jag kan bara inte förstå hur feg och hur sjuk en människa kan vara som, när denne ser en liten flicka komma cyklande, hoppar ut ur sin bil och kidnappar henne! Det fegaste som finns är att ge sig på barn! Jag blir så frustrerad och förbannad! Det är gott så himla lång tid nu sedan hon försvann...hoppet börjar försvinna.

Jag drömmer så mycket nuförtiden. Varenda natt avlöser drömmarna varandra, och de har såklart de mest märkliga innehållen. Härom natten skulle jag uppträda i en Live Aid- gala, liksom artister som Jon Bon Jovi och Paul McCartney. Jag sjöng en psalm och sjöng så falskt att jag började gråta, haha. Men backstage coachade Charlotte Perelli mig till att gå upp på scenen igen. Jag undrar verkligen hur min hjärna kan komma på så här märkliga historier. Eller är det hjärnan? Vad är drömmar egentligen? Drömmar är så mystiska, tycker jag, men det är himla intressant.

Jag slukar verkligen böcker nuförtiden. Direkt efter "Mig äger ingen" läste jag "Olycksfågeln" av Camilla Läckberg...på två dagar. Jag måste läsa "Tyskungen" innan hennes nya bok kommer ut, så att jag kan läsa den på en gång, hihi. Men innan dess ska jag läsa "Flyga drake". Den har jag redan börjat lite på. Det är mycket jag vill läsa!

Och jag vill skriva med! Det var länge sedan nu som jag skrev på min bok, men jag jobbar på den varenda dag i huvudet. Jag måste komma på en bra twist i boken, men jag tror att jag är på rätt väg nu. Det är så roligt att skriva!

Min favoritserie för tillfället är "Barnmorskorna". Jag funderar allt mer på att vidareutbilda mig till barnmorska, efter min sjuksköterskeutbildning. Men det är inget jag är säker på, det blir jag antagligen under pluggandet och när jag har fått ägna lite tid på sjukhus. Jag älskar ju barn, och att få hjälpa de att födas skulle vara en dröm. Men jobbet kanske innebär mycket mer än så, som jag inte vet om. Så vi får se!