I torsdags tänkte jag och sambon mysa till det med att ta en fisketur efter att jag slutat jobbet vid fem. Så vi tog med oss fiskespöna och åkte till Järnlunden, där David och hans familj har sin båt.

Allt var som det skulle. Vi satte oss i båten, åkte iväg en liten bit, satte på fiskedragen på linorna, sänkte ner linorna i vattnet och började köra båten sakta fram. Trolling kallas det när man gör på det sättet, när linorna åker med båten. Det var min första fisketur i mitt liv (annars har jag bara fiskat strömming, men då trollar man inte) så David fick lära mig. Vi var ganska sent ute på dagen, det började nästan mörkna, så vi hade inte så stora förhoppningar på att få någon fisk. Men mysigt var det.

Så helt plötsligt får David napp! Det rycker i linan och David stannar snabbt båtmotorn så att han kan koncentrera sig på att rulla in linan. Snart uppenbarar sig en fin gädda på ungefär 3-4 kilo, som kämpar för sitt liv. När David och hans bror är ute och fiskar så är det alltid brodern som får haka av fisken på kroken, men nu var det David som skulle få göra det. När fisken dras upp i båten låter vi den sprattla där ett tag, sedan är det dags.

Ungefär så här såg fiskedraget ut. Inte riktigt i och för sig men den viktiga detaljen är i alla fall att draget har två hängen med krokar i. I Davids fall så fastnade det ena hänget i fiskens mun. MEN...när David lutade sig ner för att dra ut detta hänge så hoppade fisken till och det andra hänget fastnade i...davids tumme. En hel krok på hänget kördes in i tummen och i den andra delen av draget sprattlar en fisk.

"Det här måste jag åkta till akuten med" säger David och jag förstår inte att det är sant. Jag tar mig fram till David och, på hans order, skär jag av fiskelinan. Sedan ser jag skadan och drar efter andan. Hur fan gör vi nu? Så fort fisken rör på sig innebär det sådan intensiv smärta för David. Man ser att spetsen på kroken nästan sticker hål på tummens hud...inifrån! David gör ett försök att dra ut kroken från sin tumme, men den sitter som i sten tack vare hullingen. Efter en himla massa bråk med fisken så kommer vi på att jag kan stå med ena foten på fisken, så håller den i alla fall sig någorlunda stilla. Sedan gör jag några försök att få ut kroken ur fisken, så david blir fri, men jag får bara inte ut den. Jag försöker även använda en tång för att skilja draget från kroken som sitter i David...men tången är slö och jag får bara inte loss den.

Panik! Två människor ute på sjön. Den ena har en krok i tummen och har så ont så han skakar. Den andra har ingen som helst vana av fiske, båtar eller sjöar över huvudtaget.

Vi sätter en kniv genom fisken. Detta kan låta som djurplågeri eller något men vid det här laget var vi så jävla förbannade på fisken för att den sprattlade, och var det någon som plågades så var det David. Jag höll i kniven och hade fortfarande foten på fisken. David tar, med sin friska hand, en annan  kniv och börjar skära loss fisken från kroken som sitter i dess mun. Efter en hel del karvande får vi äntligen ut den. Med stor lättnad slänger vi i fisken i vattnet. Nu är vi av med ett problem!

Men ett annat problem återstår. David har fortfarande en krok i tummen och smärtan lyser ut ur hans ögon, även om han lyckas hålla sig otroligt lugn under hela arbetet med fisken (som tog ungefär en timme allt som allt). Jag ringer till mamma och pappa, som inte bor så långt ifrån Järnlunden, och ber dom möta upp oss vid stranden för att hjälpa oss. Sedan sätter David på motorn och vi är äntligen på väg mot land.

Tror ni inte att motorn dör när vi är halvvägs framme? Ingen av oss orkar ens få panik nu. David säger bara åt mig att börja ro, medan han (med en hand) börjar meka med motorn. Inom mig springer en massa tankar. Ska jag, som i princip aldrig har rott en båt, ro typ en kilometer?? Hur fan ska mina svaga armar orka det? Men så tänker jag på David som har ont, och då förstår jag att det här bara måste jag klara!

Som tur är slipper jag ro den kilometern för David lyckas få igång båten igen. Vi kör på under tystnad. När vi kommer fram instruerar David mig hur jag ska göra för att låsa fast båten, och under tiden hör vi hur mamma och pappa kommer. Lättnad! Nu är vi inte ensamma längre!

Dom hjälper oss att lasta ur båten, låsa fast årorna och mamma baddar på asolsprit på Davids finger. Sedan skjutsar pappa David till akuten och jag tar Davids bil och åker efter.

Väl på akuten är det inte alls mycket folk. Skönt, tänker vi. Nu slipper vi alla fall vänta i flera timmar på att få hjälp! Minuterna går...folk kommer och anmäler sig och i princip alla blir uppropade före oss. Efter någon halvtimme kommer äntligen en läkare fram.
"Är det David?"
"Ja!"
Vi börjar resa oss upp men läkaren kom tydligen inte för att ta emot oss.
"Jag skulle bara säga att ni kommer att behöva vänta ett par timmar tills ni kan få hjälp."
Jaha, så var det med det. Jag roffade åt mig lite tidningar och David tittade på TV.

Efter typ en och en halv timme får vi komma in. David får lägga sig på en brits och lägga handen på ett litet bord. Sedan får vi vänta ytterligare någon halvtimme innan läkaren kommer. Hon börjar med att lokalbedöva, och det gjorde tydligen svinont!

Sedan kommer hon tillbaka och nu ska själva arbetet med att få ut kroken börja. Hon drar och hon drar och hon drar. Både jag och David väljer att inte titta, men jag ser i ögonvrån att hon verkligen drar med all kraft hon har, men kroken sitter där den sitter. Efter typ en halvtimme, utan så mycket framsteg, tar hon en skalpell och gör ett litet snitt för att enklare få ut kroken. Hon fortsätter sedan att dra, nu med en tång. Arbetet med att dra allt vad hon har tar ungefär en timme innan krokjäveln äntligen är ute.Vi kommer hem halv två på natten.

Ja, det var ju en fisketur som hette duga. David skulle börja jobba imorgon efter semestern men är sjukskriven åtminstone måndagen, kanske även tisdag beroende på hur tummen känns. Han känner sig avdomnad i hela handen och det dunkar. Stackarn!

Jag har en bild på när kroken sitter i tummen, men jag valde att inte lägga upp den här. Om ni verkligen, verkligen vill så får ni väl se den. Men det är på egen risk, för bilden visar verkligen hur det verkligen såg ut! *Rysningar*!

---

Från det till något helt annat. Jag har en ny mobil! Det blev min älskade Samsung U600. Flashig och snygg! Dessutom byts mitt förbannade Telenor-abonnemang till Telia den 22 september. Äntligen! Ska bli skönt att slippa Telenor, som jag inte alls var nöjd med.

Jag såg Arn-filmen i fredags. Den andra alltså. Jag vet inte vad jag tycker om Arn-filmerna. Bra, men ändå lite...väl...liksom. Lite överdrivna ibland...lite fåniga ibland...lite väl amerikaniserade...jag vet inte men jag tror nog jag tyckte böckerna var bättre.

Jag jobbade ensam med LoLa igår. Innan tänkte jag att det här kommer bli världens längsta dag. Såg inte riktigt fram emot det. Men dom var på bra humör så det gick faktiskt rätt fort ändå! Dock en nördig kund som inte ville gå med på att vi tar den billigaste gratis när vi tar 4 pocket för 3. Gudars vad irriterande han var, och när jag väl gav honom 5 kronor tillbaka (för det var det tjafset tydligen gick ut på: 5 ynka kronor!) så sa han med ett flin: "Det var väl inte så svårt"! Typ som "Flicka lilla, du kan ju ingenting". Fy fan vad arg jag var på honom...Snåla och giriga kunder är dom värsta.