För första gången på tjugo år känner jag att det är lite tråkigt att bo på landet. Vad har hänt med mig? Missförstå mig inte, jag kommer alltid att älska landet. Jag kommer vara lantis i mitt hjärta hela vägen till kistan! Men nu är jag "fast" här känns det som. Ingen tillgång till bil och buss är så krångligt...egentligen inte men ändå. Och här finns inget att göra. Sitter vid datorn, läser böcker, spelar TV-spel...men jag gör inget! Imorgon kanske jag ska gå till en Ica-affär...det är det som händer. Guu, har aldrig varit så här uttråkad och rastlös.

På onsdag, torsdag, fredag och söndag ska jag jobba. Då får jag något att göra! Och på torsdag ska min pojkväns bror uppträda på ett café i stan, så det ska jag se. Så visst har jag lite planer framöver. Men just ikväll är jag rastlös. Suck.

Man kanske skulle börja skriva på packlistan till Gran Canaria...Eller rensa ut byrån. Har ni någon idé på att få tiden att gå så kommentera gärna!

Har börjat längta efter att börja plugga, även om det skrämmer vettet ur mig också. Tanken på när papprena kommer i sommar, om jag har kommit in eller inte...det gör mig rädd. Men tanken på att ha fullt upp med något, en massa tentor och uppgifter, är ganska lockande för tillfället faktiskt! Samtidigt som det känns tråkigt med förstås... Ja, jag är kluven.

Sedan har tanken på att flytta ifrån Linköping dykt upp i huvudet. Det känns också skrämmande men samtidigt lite spännande och lockande. Den som lever får se, helt enkelt.