Jaha, jag hade skrivit hela inlägget, men råkade ta bort allting...det är väl bara att börja om då.

Min helg har varit lysande. I lördags jobbade jag fyra timmar, och det var inte många kunder jag hade under de timmarna! Det har tydligen varit ganska dött i några veckor nu. Men det var roligt att återse Maria och Britt! När jag kom hem lade jag mig vid poolen för att sola, och senare bada. 26 grader varmt i vattnet. Jag simmade några längder tills solstolen såg lockande ut igen. När jag satt där klurade jag på min bok, så idén börjar ta form nu! Kvällen avslutades med att Cans vann. YES!

Igår hämtade jag min pojkvän, sen åkte vi ut till mig igen. Hans mor kom också, och tillsammans med mina föräldrar njöt vi av solen & poolen, åt lax och planerade en eventuell Ullaredresa. Det var riktigt trevligt!

---

Jag såg lite på Englas begravning innan jag åkte till jobbet i lördags. Jag är inte en sådan person som har lätt för att börja gråta. Jag har aldrig fällt tårar på grund av att jag varit rörd eller tagen. Men i lördags var det nära. Låten "My heart will go on" kommer jag alltid förknippa med Engla, och i mitt huvud så kommer det alltid vara två barnröster som sjunger den. Otroligt starkt av Englas syster och Englas bästa kompis att sjunga under deras sorg.

Sedan visade de videoklipp med Engla, där hon uppträder med låten "Superduperkille". Hennes dröm var att bli artist. Vilken vrede man kände när man tänkte på att just den lilla flickan skulle bli kidnappad, antagligen våldtagen och sedan mördad. Hur orättvist får det bli? Jag kan inte sluta tänka på den rädsla som Engla måste ha känt. Paniken!

Att SVT visade begravningen vet jag inte vad man ska säga om. Eftersom det var Englas familjs vilja och beslut så måste man ju respektera det. Däremot kan jag säga att jag skulle aldrig ha tagit samma beslut. Men vi är alla olika. Det kändes i alla fall lite märkligt att "vara med på" en begravning, där man inte ens har träffat den man sörjer. Men man kan även se på det som min mamma gör. Hon tycker det känns som att Engla på något sätt har blivit en slags symbol. Så otroligt många människor hjälpte till i sökandet efter en liten flicka. När det sedan visade sig att flickan blivit mördad så var det liksom ett fastställande att "Det här kan vi bara inte acceptera!" Det finns liksom ett före och ett efter Engla. På det viset kan jag hålla med min mor. Men det kändes ändå lite märkligt att se begravningen på TV.