Eftersom jag cyklar till och från jobbet, och hösten närmar sig, så tänkte jag att jag skulle investera i en regnponcho så att jag inte är genomblöt de regniga dagarna. Hittade en billig på Maxi och häromdagen, när jag skulle cykla hem, så fick jag använda den. Det spöregnade.

Det första som händer, när jag trär den över huvudet, är att ritschh den går sönder. Inte ett stort hål, men ett hål! fan, det dåliga humöret börjar komma.

Sedan börjar jag cykla. Jag hade liksom tänkt att ponchon skulle ligga över benen så att byxorna inte skulle bli blöta, men den åker bara upp hela tiden. När jag drar ner den så den ska ligga på plats hörs ritschh igen och hålet blir större för varje gång jag drar i den förbenade ponchon. Huvan vill inte heller hålla sig på plats. Knapparna på sidorna går upp hela tiden och det är bara ett enda bestyr att bära regnponcho. Aldrig mer. Det går väl an när man ska åka hem, men när man åker till jobbet så vill man ju inte gärna se ut som en dränkt katt. Det blir buss nästa gång.

Något annat som drog ner mitt humör förra helgen var en irriterande kund. Han köpte "En plats i solen" av Liza Marklund. Visst, det är många tjejer som läser Marklunds böcker, men visst är det en hel del killar med! I alla fall, när kunden lade fram boken på bänken fick jag på en gång en känsla av att han inte var på bra humör...att han liksom ville se min reaktion eller något. Men jag kör på som vanligt...knappar in på kortläsaren, förklarar vart han har chipet på kortet osv. Men så kommer det. Av ren vana frågar jag (vilket jag frågar i princip alla kunder som köper böcker) om han vill ha boken inslagen. Han lyfter blicken på en millisekund och ryter:
"Varför frågar du det!?"
"Ehh...jag bara undrar..."
"Är det för att jag är kille!?"
"Neeej..."
"Jo det tror jag det är..."
Jag lägger boken i en påse och medan kortläsaren skriver ut kvittona säger jag att det frågar jag alla kunder som köper böcker. "Mmhmm..." säger han och går.
En sådan kund är en sådan som man inte kan sluta tänka på. Man bara funderar ut allt man hade velat säga, men som man på grund av sitt "serviceyrke" inte kan säga. Bara att le och vara artig...fy sjutton vad svårt det kan vara ibland.
Det var som om han själv ville försvara sig. Skämdes för att han köpte en bok som han trodde var en "tjejbok". Suck, det vet väl jag att även killar läser Marklund, vad tror han? Moooorrrrr!

Men mitt humör blev mycket bättre när jag och sambon åkte ut till mamma och pappa där min älskade systerson var på besök. Han pratar mer och mer för varje gång jag träffar honom. Jag heter fortfarande "Dis" och jag blir helt varm i hjärtat där han räcker fram handen och säger "Dis, leka!" Nästa helg får jag träffa honom igen, då är även min andra syster från Göteborg på besök. Det blir nog en hel del bröllopssnack. Och så ska vi äta kräftor med, myysigt!

Nu har jag läst ut "Låt den rätte komma in" av John Ajvide Lindqvist. Den var bra! Äcklig men spännande som sjutton, mot slutet gick det inte att släppa den. Han skriver om annorlunda teman för att vara svensk författare tycker jag...eller hur man ska förklara. Men jag gillart!

Nu ska jag läsa "Svart som natten" av Ann Cleeves. Har hört mycket bra om den, och de två kapitlen jag har läst har varit medryckande. Det står på baksidan att den ska vara väldigt oförutsägbar, och sådant gillar jag!

Nu börjar vårt sovrum bli komplett. Gaveln till vår Malmsäng är på plats och lampor är inköpta. Det enda som är kvar är att få upp lite på väggarna.