Onsdagen den 14 juli 2010

Douglas Cowie börjar boken med: "Hur det slutade känner alla till. Så här började det.". Jag vet inte om det var den meningen som fick mig att tro att boken baserades på en sann historia. Jag bara var helt säker på det, hela boken igenom.

Boken handlar om Owen och huvudpersonen, som man inte får veta namnet på, som träffas och startar ett rockband. Man får följa bandets hela väg till toppen.

Boken gjorde mig väldigt nyfiken på bandet, speciellt slutet. Så så fort jag hade läst ut boken så googlade jag på Owen Noone and the Marauder och det enda jag fick upp var den här boken. Inget om något band som ska ha varit det enda som gällde på 90-talet. Jag letade och letade men hittade ingenting. Så jag försökte hitta lite information på boken igen, och det står inte någonstans att det skulle vara en sann historia. Så jag antar att det inte är det.

Boken var bra, absolut. Lite monoton då och då. Och vid närmare eftertanke var den lite för otrolig bitvis för att vara sann. Men det hade självklart varit en större upplevelse om det verkligen hade varit sant.

Jag och David var på UNDERBAR tältsemester förra veckan. Vi packade ihop allt vi behövde, kånkade allt till båten och tog båten ut till en lämplig ö där vi slog upp tältet och grillen. Vi solade, badade, grillade, spelade spel och bara hade en riktigt lugn och skön semester tillsammans. Vi blev så himla kära i platsen och "konceptet" att tälta att vi beslutade att det här ska vi göra varenda år!

Annars har det varit jobb till stor del. Idag var sista dagen på Bokhandeln och imorgon börjar jag gå bredvid på Geriatriken. Tycker väldigt mycket om att vara på Bokhandeln! Det är härligt att bara få tänka på annat än sjukdomar ett tag, hehehe. Men sjukhuset ska bli himla kul och lärorikt det med! Dock snäppet pirrigare med sjukhuset än Bokhandeln eftersom jag inte är lika hemma på Geriatrik ännu.

På fredag kommer Davids bror från Luleå hit med sin fru och sina två döttrar. Det ska bli så himla roligt att få umgås med dom lite! I helgen blir det Astrid Lindgrens Värld vilket ska bli himla härligt eftersom flickorna är helt galna i Pippi, Emil och Ronja!!

Jag och David har fixat en massa med våra kort. Nu är dom inne för framkallning. När dom kommer ska vi göra fina fotoalbum och sortera korten årsvis. Älskar att fixa med sånt!

David är så himla fin! Förra veckan började det med att han och hans bror överraskade mig och brorsans tjej med att laga middag åt oss och bjöd oss även på ett biobesök för att se "Eclipse". Dom är så söta som följer med på en film som dom egentligen avskyr för vår skull.

Sedan, dagen efter, gick jag och David på winnerbäck (som jag faktiskt kunde gå på tack vare ett schemabyte med Sarah. Tack Sarah!). David har inte mycket till övers för allas vår Lasse men han visste att det skulle betyda så otroligt mycket för mig att få se Linköpings stolthet så han hängde med mej! Och konserten...vilken underbar kväll det var! Fantastisk musik och fantastisk publik!

"Eclipse" var förresten också jättebra! Älskart!! Och Karin, det här betyder inte att vi inte kan gå! Jag ser den gärna två gånger! Hihi!

Igår cyklade jag hem i den värsta av regnskurar. Sarah var snäll med att erbjuda mig skjuts men precis när jag slutade jobbet trodde jag faktiskt att det bara skulle dugga lite, så jag tackade nej. Och visst klarade jag mej en bit. Men så öppnade sig himlen och regnet bara forsade ner. Det var som att stå mitt i ett vattenfall eller något. Jag har aldrig någonsin blivit så blöt av regn. Jag kämpade på och såg att cyklisten framför mig parkerade vid en busskur för att vänta in ett uppehåll. Men jag ville inte ge upp så jag fortsatte. Vid nästa busskur hade jag dock redan fått nog och började vänta jag med. Och regnet avtog rätt snabbt så jag kunde ta mig hem. Men attans vad blöt jag var, ända in på underkläderna. Ja jösses.

Imorgon ska vi köpa klättringsgrejer så vi får fart på att klättra själva snart! Härligt!

Veckans klipp: "Åtvidaberg Ink"
Östgötska är så vackert.